♥ Vendelas liv ♥

Deus, dona mihi serenitatem accipere res quae non possum mutare, fortitudinem mutare quae possum, atque sapientiam differentiam cognoscere.

Julångest!

Kategori: Allmänt



Ja fy för den lede vilken ångest jag har inför julen - och märk väl att jag egentligen är en riktig julälskare! Tycker det är sååå mysigt från 1:a advent och framåt - men sedan jag flyttade ner hit - 70 mil från släkt och vänner blev det genast väldigt komplicerat :-(

Vi har brukat åka upp varannan jul och fira med min pappa och syskon med familjer. Vi brukar bo hos min pappa - men problemet är att han, som är rätt till åren kommen, känner att han inte orkar med att vi kommer i år eftersom han blivit sjuk i hjärtat bl a. Förra året åkte vi inte upp heller av diverse anledningar - den främsta är att det är väldigt gruvsamt att åka så långt när det är vinter, mörkt och halka och så har vi vår dotter med. Hur roligt är det för henne att sitta i bilen hela långa dagen?? På sommaren är det en helt annan sak, då kan man stanna och rasta mycket mera, samt att det är ljust hela tiden. I december är det  ju mörkt väldigt mycket under resan och då kan hon ju inte sitta och rita eller titta i böcker heller....

Förra året bönade och bad jag att min syster och systerdotter skulle komma ner åtminstone över nyår; men nej det var så besvärligt att åka så långt på vintern. Tåg är också besvärligt med alla tågbyten tycker hon.  Nu frågade jag min syster ikväll om vi kunde bo hos henne och hennes sambo om vi mot förmodan kommer upp till julen (de har utflugna barn och bor i hus) - men det lät väldigt besvärligt. Jag bad henne komma ner hit då åtminstone men det lät väldigt osäkert....

Varför förväntar sig alla att VI ska komma upp; vi som har ett litet barn!? Hade det bara varit vi två hade jag inte tvekat alls att åka, förstår inte varför de tycker det är så besvärligt att åka ner hit när de inte har några småbarn?? och varför är det så besvärligt för min syster om vi ska bo hos henne??

Jag önskar så att situationen inte var denna att min släkt bor så långt bort. Allt hade varit så mycket enklare då.

Jag slits mellan att bara vilja stanna här nere och fira julen (men att då någon kommer hit uppifrån) och min önskan att få fira jul med hela min familj däruppe. Det är verkligen ett Moment 22.

För mig betyder det jättemycket att få fira julen med dem men de verkar inte alls tycka det är lika viktigt att fira med oss :-( Det är inte så att det är någon konflikt mellan oss - men de är bara så rysligt bekväma av sig. Den enda jag tycker har anledning att vara bekväm är min käre pappa.

Ja fy - nu önskar jag bara att det svischar till och är januari snart - för ju mer julen närmar sig så blir jag bara mer och mer sorgsen över det  faktum att jag bara träffar min familj däruppe en gång om året (sommaren)  för då åker vi alltid upp samt att de brukar komma hit i omgångar och hälsa på då. Ok - jag har ju mitt liv och min familj här nu men samtidigt så saknar jag mina nära och kära så oerhört mycket. De finns ju knappt i mitt liv längre och de får ju inte vara med och se vår dotter (deras barnbarn/syskonbarn/kusin) växa upp. Hon är ju så liten ännu så de är ju som främlingar varje gång de träffas.

Sedan tycker jag det är så tråkigt att fira julen här utan min släkt. Här är vi bara min sambo, dotter, bonussonen och sambons föräldrar. Jag är van att vara många som firar jul ihop på julafton. Här känns det nästan som en vanlig lördag bara....

Blev visst långt detta men jag kände bara att jag ville skriva av mig lite. Ska försöka lägga mig i tid ikväll för jag misstänker att det kan bli lite oroligt med sömnen inatt. Dottern är nämligen kanonsnuvig och jag misstänker att hon håller på bli sjuk - hon har varit så gnällig idag. Hoppas jag har fel!

Godnatt på er allihopa!

Kommentarer

  • Ulrika säger:

    Oj, oj, oj.

    Förstår att du våndas över julfirandet. Tycker också att julen är underbar - det är ju en familjehögtid. Svårt att hitta en lösning för er. Kanske kan ni träffas på halva vägen? Svårt det också förstås att få alla med på det och hitta någonstans att bo och fira.

    Du får fokusera på att skapa traditioner och firande för DIN egen lilla familj till jul. Vet inte hur gammal din dotter är, men hon verkar inte så stor. Det är ju nu hennes jultraditioner grundas och jag är övertygad om att ni tillsammans kan hitta ett sätt som hon kommer att älska och längta efter varje år.



    Kram och lycka till!

    2008-11-21 | 22:25:59
    Bloggadress: http://ulrikagabriel.blogspot.se
  • Bantarbritta säger:

    Har ni inga andra släktingar där som ni kan få bo hos? Hur mycket kan det kosta med vandrarhem/hotell? Det kanske kan vara lite mysigt att bo så också?

    Knepigt att det verkar så besvärligt för din syster, bor hon trångt?

    Själv är julen väldigt stressig, men jag ska försöka ta det lugnt trots det. ;) Vi får nog till en mysig jul trots allt, och det får nog ni också! :)

    Hur är det med din mans släkt, kan ni inte fira med dem?

    2008-11-22 | 09:01:21
    Bloggadress: http://bantarbritta.blogg.se/
  • Therese säger:

    Så jobbigt - men inte ovanligt. Så upplevde jag det också när vi bodde 30 mil bort, det förväntades alltid att vi skulle åka "hem", resor åt andra hållet kunde man lätt räkna på en hand :-( Hoppas allt löser sig till det bästa och du får känna ett lugn och samtidigt njuta av nära och kära! Kram kram

    2008-11-23 | 08:43:38
    Bloggadress: http://lurans.blogg.se/

Kommentera inlägget här: