Idag tog jag mig i kragen och gick ut och gick en promenad - och vet ni vad? Det var riktigt skönt! Jag tänkte först bara ta mig till affären för att handla lite grönt samt posta ett brev - men eftersom det kändes så skönt att gå så fortsatte jag efteråt att gå "planlöst" dit näsan pekade *skratt*  -  och till slut när jag kom hem så hade jag gått i cirka 40 minuter sammanlagt - bärandes på morötter, avokado och en bukett tulpaner *skratt*

Jag är överraskad själv att det var så skönt att gå. Jag har knappt promenerat alls sedan i höstas nångång. Jag har inte haft lust alls, tyckt det bara varit så tråkigt att promenera. När jag sedan gått upp i vikt så har jag fått ännu mindre inspiration att röra mig och bara tröstätit istället, vilket innebär att jag nu gått upp till en vikt som är min absolut högsta gräns för vad jag kan tillåta mig själv!!

I dag hade jag planerat att ta itu med ett lite större projekt härhemma - nämligen rensa en stor garderob (som man normalt sett ska kunna gå in i) som förvandlats till ett förråd fullt med både det ena och det andra huller om buller. Dock när jag klev upp i morse, tröttare än någonsin, så kände jag bara att jag var tvungen att ha en bara-vara-dag och tänka på mig själv litegrann. Jag är inne i en sämre period igen och dessutom så befinner sig min dotter i en riktig trotsperiod just nu, hon är tvärtemot i det allra mesta just nu och testar verkligen gränser, och det fullkomligen suuuger musten ur mig...

Så jag tänkte att idag ska jag ta hand om mig själv lite medan hon är på dagis. Det där rensaprojektet kan vänta någon dag till när jag ändå väntat så länge med det.

Funderar mycket på det här med vikten nu; jag skulle allvarligt talat behöva lägga in mig på något slags behandlingshem för jag börjar bli lite smått desperat när jag inte alls klarar av det själv! Har ju fått så mycket stöd och hjälp av både dietist, psykolog och nu senast sjukgymnasten, jag har provat Viktklubb - men det bara skiter sig hela, hela tiden! Nu försöker jag att tänka på annat och inte fixera mig så mycket vid det och invänta att motivationen ska infinna sig - men samtidigt så får jag ju inte släppa tankarna helt på det så vikten barkar iväg uppåt ännu mer - så det är minst sagt lite jobbigt och tungt just nu....i kölvattnet av detta så befinner sig både min självkänsla och självförtroende på bottennivå och trots att min sambo hela tiden intygar att han tycker jag är fin och att han älskar mig - så trivs jag inte alls med mig själv och min kropp. Jag vantrivs något så fruktansvärt!

Jag vill köpa nya kläder - men allt ser för jävligt ut på mig.....tycker jag då....

Men men - imorgon är en annan dag....nu ska jag gå och sätta tulpanerna i en vas. De kostade bara 9,90 för en bukett!!! Ångrar att jag inte köpte ett par buketter till - det är ju otroligt billigt för tulpaner!