Nu har Olivia fått sin spruta, och det gick bara bra. Få se nu om hon kommer behöva en andra dos om några veckor, de har inte bestämt sig ännu. Hoppas inte.

När vi kom till vaccinationscentralen igår höll vi på att få en chock! Jag hade förberett mig på att det skulle vara kö såklart, men jag hade inte förberett mig på att det skulle vara en kö som ringlade sig från själva byggnaden och 250 meter, minst, långt utefter gatan!! Det var helt hysteriskt, folk och bilar överallt! Ändå var vi där en kvart innan de skulle börja.

 Vi tänkte att vi kommer aldrig att hinna fram förrän de stänger, eller så tar vaccinet slut, men så fort vi hade ställt oss i kön så började det genast röra sig framåt och det blev som en psykologisk effekt; det kändes bra att nästan hela tiden få röra sig framåt. Så den timme det tog utomhus innan vi kom in i själva byggnaden gick förvånansvärt snabbt! En timme och en kvart; sedan var vi på väg därifrån och utanför var kön bakom oss minst lika lång fortfarande!

Hörde att en del fick vända hem för att återkomma idag. Märk väl att det enbart var barn 6 månader - 6 år som vaccinerades, vi föräldrar får snällt vänta tills den 26 november. Hade varit skönt att få göra bort det på samma gång istället för att måsta åka dit och köa igen; men det är ju förståeligt att det inte skulle gått. Då hade det ju tagit minst dubbelt så lång tid.

Det var en märklig känsla att stå där, sånt här får vi väl bara uppleva en gång under vår livstid. Någon beskrev att det kändes som att stå i kö till en gaskammare, men det var väl ändå att ta i, men det kändes verkligen hysteriskt. Nästan lite krigskänsla, kanske som att stå i en brödkö??


(Här är en bild på en del av kön lånad från ekuriren.se)


Jag har nu precis kommit hem efter att ha lämnat av Olivia på dagis och tagit en långpromenad på vägen hem. Jag har verkligen kommit in i en bra rutin nu, promenerar 3- 4 gånger i veckan och det känns så otroligt bra. Känner mig faktiskt piggare och tycker jag orkar mer.

I övrigt så har jag inte så mycket att förtälja. Dagarna rullar på. Tänk; snart är det advent och då svoschar det bara till så är det jul!! Jag tror jag måste följa Therese råd och göra en planeringslista nu fram till jul. Listor har ju också en synnerligen psykologisk effekt; det skänker en känsla av kontroll vilket väl på de flesta av oss verkar både lugnande och avstressande, och det behövs ju verkligen så här inför julen, eller hur?? :-)

                                                    Kram på er!